Nu har jag alltså lyckats läsa den första boken om Tom Thorne! Det är dock inte alldeles uppenbart, eftersom det inte görs någon större ansträngning att presentera honom … Men visst finns många utav de typiska deckardragen där – han jobbar för mycket, han dricker för mycket, han har ett sprucket förhållande bakom sig, och han lyssnar inte särskilt noga till vad hans överordnade säger åt honom. Det finns då inte många bok-deckare som faller utanför dessa ramar …
Boken berättas ur tre perspektiv, dels från Thornes dels från mördarens (båda dessa berättade i tredje person) och till sist ur Allisons, det senare i jag-form. Allison är den flicka som polisen först tror är mördarens första misslyckande – innan henne har tre unga kvinnor dött av stroke, först utan att polisen kunnat finna spår av elakt spel, men sedan upptäcker en noggrann rättsmedicinare spår av ett lugnande medel under en utav obduktionerna och man inser att det är mord och inga olyckshändelser – eftersom hon inte dör, utan hamnar i ett slags vegetativt tillstånd där hon kan se, höra, tänka och känna, men är helt oförmögen att röra sig eller kommunicera med omvärlden. Thorne inser att det är precis detta som varit mördarens syfte … Mördaren anser att denna tillvaro är något att sträva efter, att kunna kontemplera världen och sina egna känslor utan att behöva delta i det vardagliga livet …
Mördaren tycks också spela ett slags spel där han ser Thorne som sin motståndare, och Thorne blir ganska snart säker på att han vet vem mördaren är och trampar över en och annan gräns för att bevisa att han har rätt … men har han det? Eller har mördaren lyckats med sina ansträngningar att förleda honom?
Det som möjligen störde mig lite med historien var slutet, där man skall få en förklaring till mördarens handlingar … Den kändes inte riktigt som att den nådde hela vägen fram, förklaringen till varför han gjort som han gjort … men på det hela taget var Sömnlös (engelska originalets titel är Sleepyhead) en bok väl värd att läsa!
Piglets bokhylla 