Lord of Snow and Shadows är första delen i Sarah Ash’s trilogi Tears of Artamon, och den är riktigt bra! Hade jag haft tid till det hade jag säkert kunnat fastnat så mycket i den att jag sträckläst den, men nu har det tagit rätt lång tid … var dock tvungen att börja på del två så fort jag hade läst klart.
Karaktärerna är intressanta, och historien är komplex. Saker och ting tecknas långt ifrån svart eller vitt, och det är svårt att säga vem som är hjälte och vem som är skurk, vilken sida som har rätt i stridigheterna, eller vem man egentligen sympatiserar med. Gavril som tvingas lämna sitt liv som konstnär under solen i Smarna, för att axla sin faders mantel som mytisk och övermänsklig härskare i det iskalla Azhkendir, Kiuku som från att ha varit den allra enklaste tjänaren i Drakhaons borg inser att hon äger magiska krafter och kan samtala med och styra döda själar, Astasia som trängtar efter Gavril med gifts bort med Eugene av Tielen, Eugene som strävar efter att härska över alla länder runtom Tielen och bli kejsare av Rossiya, Kazan magikern som från olika håll tvingas försöka gåtan med drakdemonen som styrt/hjälpt Azhkendirs legendariska härskare, madame Andar, Gavrils mor och en gång hustru till den fruktade Lord Volkh … Som sagt, persongalleriet är intressant.
Det känns som att författaren valt att basera sin romanvärld på det ryska riket och dess historia, och ibland känns det som att det lyser igenom lite för mycket, till exempel används mycket ryska namn, och länder heter saker som Rossiya eller Francia, men det är svårt att sätta fingret på vad det är som irriterar mig med det; kanske att det känns som att referenserna antingen är för många eller för få, att antingen bygger man det mycket mer subtilt på den världen, eller så skriver man om den världen, helt enkelt. Lite magi kan man ju alltid addera ändå … och magi finns det en del utav, förstås. Framför allt då den mystiska ”varelse” som lever inom Gavril, som ett arv från hans far (och Azhkendirs härskare före honom), och som hotar att släcka hans mänsklighet till förmån för draksjälen, vilket Gavril förtvivlat försöker bekämpa, trots att draksjälen och dess förmågor också är ett sätt att beskydda det folk han föddes att leda. Som sagt, ingenting är svart eller vitt, inga val är enkla …
Jag ser absolut fram emot att fortsätta läsa denna serie!
(bild från AdLibris)
Piglets bokhylla 