Intrång/David Morrell

Intrång (den engelska titeln är ”Creepers”) är en riktigt otäck bok. Bra, men otäck. Den kryper under skinnet, man ryser, men man kan inte sluta läsa. Det är en tät och välskriven historia – det känns som att varenda ord är nödvändigt-, en riktig sidvändare, men förmodligen ingenting för den lättskrämde. Den skall, enligt baksidestexten, ha belönats med Bram Stoker-priset för bästa skräckroman år 2005. Jag kan förstå varför. Jag läser inte mycket ur skräckgenren nuförtiden (det fanns en tid då jag slukade böcker av Dean R Koontz och Stephen King) men den här var värd besväret.

I början tycks historien inte alls särskilt otäck, då den lilla grupp som kallar sig urbana forskare beger sig iväg för att göra, som de säger, intrång i det sedan länge stängda och nu rivningshotade Paragon hotell. De tar sig in via underjordiska rör, avsedda för att rädda hotellet från översvämning vid eventuella stormar, med den uttalade avsikten att se men inte röra … för spänningen och för att stiga in i ett stycke historia. Men det visar sig att de inte är ensamma i hotellet – trots att det är igenbommat med ståljalusier för alla fönster och dörrar – och att även om det också inom gruppen finns dolda agendor så är de ingenting mot de andra planer som det ruvas på i det en gång mycket ståtliga hotellet, där det under …

Alltsammans mynnar ut i en kamp på liv och död, och många hemligheter bubblar upp till ytan …