Jor & Ka/Niklas Krog

Jor & Ka är tvillingbröder och lever ett tämligen privilegierat liv i Samarkand på 1200-talet. Deras tillvaro slås dock i spillror efter att deras far – som tillhör kretsen närmast den härskande shah Ala al-Din – gjort ett misslyckat försök att med assasiners hjälp lönnmörda härskaren, som sköter landet och sitt folk på ett allt annat än bra sätt, för att istället sätta dennes son på tronen. För att undvika att dödas tvingas bröderna att fly, och de vandrar sedan genom berg och öknar på en strapatsrik resa, som också låter dem lära känna en buddhistisk munk som väcker både frågor och insikt inom dem. Senare blir de en del utav Djingis Khans armé och tvingas i princip att glömma bort alla de insikter munken hjälpt dem till, för att kunna leva med sig själva och det de tvingas göra i Khans tjänst. Till slut skiljer dock ödet och kärleken de båda bröderna åt …

Jag fastnade för Niklas Krog som författare då jag läste hans fantasytrilogi om Frihetskrigen (En krigares hjärta, En magikers styrka, En härskares själ), som jag tyckte mycket om, men även de mer historiska romaner av honom som jag läst har fallit mig i smaken. Många bokhandlar har hans böcker på hyllorna för barn- och ungdomsböcker och jag antar att det beror på att de är ganska lättlästa. I just den här boken irriterade det mig dock lite grand att han byter mellan olika personer och skeenden utan att ens ha en tom rad emellan. Ena raden handlar om Jor & Ka i en strid, sedan handlar nästa rad plötsligt om vad som händer deras mor och syster på en helt annan plats – det är lite onödigt förvirrande.

I mångt och mycket är det en ganska hemsk skildring om vad en människa kan fås att göra i hennes strävan att överleva, men samtidigt visar den också på kärlekens kraft och vänskapens kraft. Relationen mellan Jor och Ka är speciell och hjärtevärmande, och jag kunde inte hålla tillbaka en liten tår när de så småningom tvingas skiljas åt …

“Denna värld sviker allt hopp om eviga förbund, ekade munkens röst. Och det bar honom vidare:
Han såg kvinnan framför sig, förunderligt vacker i solens sken, med en lyster av mer än bara skönhet. Ett enda ögonkast hade för alltid förändrat deras liv, men det var omöjligt att önska något ogjort. Jor hade fått glädjen tillbaka.
Det som sker, det sker.
Över det allt ökande avståndet kände han smärtan i broderns misshandlade kropp, men också övertygelsen. Och förundrades över styrkan som bodde i den.
Jor hade funnit sin sanning.
Skulle han någonsin finna sin?”

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar